Jag har ju tänkt att ringa och boka en ny tid på gynmottagningen. så igår låg jag och slog upp nummret på nätet och lämnade sidan som första sida. Sen när jag skulle ringa imorses så var det bara bokningstid över telefon mellan måndag och tisdagar 8-9.30.
Typiskt! Jag som nästan övat in vad jag skulle säga. Men tji fivk jag för att jag drog ut på det. Nu får jag vänta en vecka till :/
 
Jag sover inte ordentligt på nätterna, jag har börjat gnissla tänder enligt min sambo. Vilket ofta tyder på stress. Enligt honom så tror han att jag är stressad över det här med att försöka bli gravida. Men jag tror inte det är det jag stressar för egentligt, utan jag tar det ganska med ro, mot vad jag alltid trott innan att jag INTE skulle göra.
Fast sen kommer jag ju på mig själv att jag ligger med mobilen i sängen, kollar massor av trådar om olika kosttillskott för att bli gravid, olika forum och så vidare och så ser jag att klockan är över 02.oo! Inte konstigt att jag är trött på dagarna kanske.

Jag har nu använt Bio-Oil i 3 dagar och jag tycker mig se och känna resultat på mina bristningar. Tummen upp!
Folsyran äter jag varje förmiddag till den sena frukosten och jag har inte märkt några biverkningar av detta. Så det är skönt, för jag brukar annars märka av alla bipacksedlarnas biverkningar,



Jag gick med i familjeliv för någon vecka sedan.. bra med alla forum och frågor som ställs. 
Men upptäckte nu att de även har en kategori av bloggar där. 
Funderar på om jag ska byta dit och ta bort denna...?

Om du är medlem i familjeliv.se så kan du följa mig där: attlangta
 
 
Då skulle jag bli glad! Hur hittade du hit?
Jag har valt att inte lägga upp varken namn eller bilder i denna bloggen, detta för att jag känner att jag inte vill att alla jag känner ska veta precis allting. 
Jag vill inte ha de där frågorna om hur det går. Jag vill inte ha den pressen coh de kraven på mig.
 
Så förlåt om bloggen är lite tråkig... men så kommer den förbli i alla fall ett braaaa tag framåt.
En dag kanske jag vågar stå på mig själv...
Igår kollade vi på Spårlöst, Det var en kille från SydKorea som sökte efter sin biologiska föräldrar. Efter att han hittade sina biologiska föräldrar så beskrev han känslan av att ha TVÅ familjer. Jag kollade på sambon och sa: Jag skulle nog aldrig känna så, att jag har två familjer. Jag har en familj, och det är den jag har här. De biologiska föräldrarna är "bara" dom som har satt mitt i världen, en det är inte dom som har fostrat mig och följt min uppväxt och skapat den jag är idag. Fysiologiskt så tror jag på ärftlighet, men inte det sociala och psykologiska. Jag anser att den jag är idag är tack vare mina föräldrar. Jag kommer aldrig ha en annan mamma än den jag har haft i hela mitt liv. Om jag en dag skulle vilja åka och söka mina rötter och finna dom så skulle jag nog inte kallat henne för min mamma, utan jag hade nog använt bara namnet eller i alla fall använt ordet "biologiska" innan ordet mamma. Men det är så olika för alla. Jag är inte bitter och jag är inte så undrande över varför jag inte fick vara kvar hos de biologiska föräldrarna utan jag är nöjd med det som är. Jag vet inget annat ändå. Det enda som jag skulle vilja och som jag känner nyfikenhet på är vem jag är lik? Jag vet att jag har biologiska syskon och dem skulle jag också vilja jämföra utseende med. Jag har aldrig varit lik någon utseendemässigt..
När jag var på apoteket förra veckan så köpte jag Folsyra och Bio-oil.
Bio-oil för att jag redan har bristningar , väldigt många, och för att det är perfekt att smörja in sig i efter man har badat!

Folsyran var så uppenbar . antingen köper man det för att man ska ha det under tiden man ammar eller så köper man det för att man vill bli gravid. Även fast jag inte bor i en småstad så har de flesta koll på vem som är vem och kvinnan på apoteket frågade mig om det var så dags nu. Men jag skakade på huvudet och betalade och gick därifrån.
Hon menade inget illa med det men ändå kunde jag inte låta bli att ta illa upp.

Jag fick min mens igår! Inte alls mycket... och det var brunt! Verkligen chokladbrunt.. så hoppas på att den kommer igång ordentligt senare idag.
Dags att börja räkna dagar inför ÄLT!
Imorgon ska jag ringa till vc och boka en tid så de kan kolla sköldkörteln. Delvis för att jag ofta får bronkit, för menorragin-hormonerna och sen kan man ju förstå varför det inte tar sig att bli gravid. Vid under eller överfunktion på sköldkörteln så kan det påverka fertiliteten då det är sköldkörteln som utsöndrar ungefär alla hormoner i kroppen.

Värt ett försök!
Eller jag glömde faktiskt av det i morses. Jag vaknade av att jag var så fruktansvärt kissenödig så halvvaken gick jag på toa på ren rutin.
Men har inte vågat kolla nu under dagen.
Dagligen ser man Fbvänner som blivit gravida . Antingen en status eller en ultraljudsbild.
Underbart flr mina vänner och jag grattar dom i ärlughetens namn och jag glädjs men ändå värker det lite.

Som tur ör så får man gosa med några av bebisarna om några månader :)
Mensen har fortfarande inte kommit.. är totalt livrädd för att testa... det kommer ju säkert visa negativt och jag vet hur ledsen och besviken jag blir!

Men imorgon ska vi ut med ett par vänner på middag och då är ett glas rött inte fel.Så borde kanske kolla imorgon i alla fall.. så jag inte dricker alkohol imorgon ooch jaaa... men ni vet.

Men ändå känns det som att jag vet att det inte kommer visa något plus.
Men är rädd för att få det bekräftat.
Får se om jag vågar kissa imorgon annars struntar jag i bordsvinet imorgon!
Om man tittar på reklamen på tv med Tilde och Eva Fröling så ser det ut som att Tilde har en liten bebis mage. Eller är jag helt förvirrad? Hon sitter där på stolen i sina vita kläder och det ska väl inte synas så mycket men jag tycker att det syns lite.
Eller?

Är det någon som har något bra förslag på vad man kan äta i skidbacken?

Hittade en blogg som också hade samma fundering.

Det som nämndes var soppa, pizzabullar och pastasallader. Men finns det någonting mer?

I februari åker vi till Sälen och ska åka skidor. Det ska bli skönt att komma iväg lite. 

Jag ska ju inte äta Ipren eller Ibuprofem, eftersom det påverkar min mens och även för att man inte ska äta det om man vill bli gravid.. Men jag tog faktiskt två stycken idag. alvedon är ju inte antiinflammatoriskt, och det är något jag behöver ha i kroppen känner jag.
Halsen är inte helt frisk är och jag är fortfarande täppt i näsan.

Jag får stå mitt kast sen, men just nu vill jag bara bli frisk!
Är inne p dag 5 av förkyldningen!

Näsan är röd och narig.. Näsan och ögonen rinner.. hostan retas med mig... Dessutom tror jag flimmerhåren kanske är på väg tillbaka. För det kittlas något så eländigt!
Jag ar ju inte kunnat röka nu när jag varit sjuk. Eller, det har jag men jag har rökt 3 cigaretter bara.
Så jag kanske blir rökfri tidigare än vad jag har planerat!
Det skulle ju inte vara fel! Jag försöker intala mig att det är cigaretterna som gjort att jag hade så ont i halsen :)

I natt drömde jag om att min vän var gravid och hon berättade det... jag brast ut i gråt. jag tror det var av glädjetårar, men nu i efterhand så kanske det var av ren avundsjuka blandat med lycka!

Sängen kom aldrig igår, hoppas på att den kommer idag!
Om vi går på Ikea, jag och min sambo, så stannar jag gärna till i barn och baby avdelningen för att i smyg planera vad det är jag skulle kunna tänkas behöva i framtiden.
Ibland kan det gå så långt att jag nästan hamnar i en fantasivärld där det känns som att vi faktiskt går och tittar efter saker till oss att köpa. En gång kom jag på mig att stå och klappa på magen!
 
Är jag stöd eller är det någon mer som känner igen sig?

Väntan på sängen... 

Vad mycket det är man väntar på jämt, egentligen...?

Just nu väntar jag inte endast på mensen utan också på att vår nya säng ska komma.
Hoppas så innerligt på att den kommer idag. Då får sambon bädda nytt. Sen kommer vi nog ligga i sängen resten av kvällen och bara ligga in oss i den. Den bör komma idag! Det brukar vara 3 veckors leveranstid på Bellus sängar, sen var det ju julhelg också så vi kunde räkna med 4-5 veckor. I torsdags var det 5 veckor sedan och sambon ringde ju i torsdags och frågade vart den hade tagit vägen. I butiken hade dom svarat att Bellus brukar vara väldigt tidsbestämda, så den kunde dyka upp på fredagen. De skulle ringa så fort de hade fått den levererad. Så vi gick spända och väntade hela fredagen. Men ingen säng.

Därför bör den komma idag!!! 

Det ska bli så skönt! Nu kommer ju sängen inte vara så som den som var i butiken, eftersom att den i butiken redan är nedluggen. Den vi får nu tillverkas på beställning, så den är helt ny. 

 

Säng säng säng, sova sova, säng säng säng!

 
När jag läser andras bloggar så har de redan kollat upp all hjälp som finns att få.
De berättar om sin enorma längtan efter ett barn...
Här sitter jag och väntar på att min mens ska komma....
Tanken att det kanske skulle va "skönt" om vi inte kan få barn, kommer upp ibland..
"Jag är ju trots allt nöjd med att  vännerna dumpar av sina barn här då och då." 
"Jag klarar kanske ändå inte av att bli den mamman jag önskar att bli" 
"Jag är ju ganska slarvig- lämnar kläder överallt och är si och så, är jag ansvarslös?"

Det kanske är försvarsmekanismer, men tankarna ploppar upp....man kan väl inte tveka så om man ska bli mamma? Man kan väl inte tveka så om man önskar så mycket att bli mamma??
Jag känner mig förvirrad ibland!

Hur började alla andra när de bestämt att de vill ha ett barn? Kollade man upp alla förslag eller hur gick det till?
Någonting jag har börjat tänka på nu är att kolla över alla innehållsförteckningar. Om det står att exempelvis ipren kan påverka graviditet och liknande Jag ska ju inte äta exempelvis tabletter som innehåller aspirin på grund av menorragin. Så nu blev det helt plötsligt så begränsat av tabletter. Alvedon och pamol funkar för båda anledningarna. Men Alvedonär inte aantiinflammatorisk. Vet ni någon annan tablett vid värk och förkylning som man kan använda?
Jag är fortfarande förkyld..
Det lustiga är att jag ändå aldrig tappar matlusten. Det är ju bra eftersom kroppen vill ha mer näring och vitaminer för att kunna använda det för att bli frisk.
Men det blir att jag katillåter mig att äta vad jag känner för. Det är ju inte alltid bra det heller.

Men jag får hoppas att jag frisknar till snart så jag kan gå iväg till gymmet och bränna några kalorier!
Igår tvättade jag två babybodys som jag köpt i somras. Jag hade tänkt att ge bort dom men det har inte blivit av och nu var dom dammiga.
Tänk att få stå och hänga upp babykläder jämt och ständigt. Ingen hade varit lyckligare än jag!

Vet inte om jag ska spara dom eller ge till någon sv mina vänner. Just nu är ingen av vännernas barn i närheten av storleken på bodysarna.
I bakhuvudet viskar någon "du kan ju spara dom till din unge"
Jag kanske måste spara dom i flera år ju!


För övrigt ligger jag dundersjuk och väntar fortfarande på att mensen ska komma. Men bara för stt jag väntar så dröjer den antagligen!

Nu har jag väntat på min mens i flera dagar. det är ovanligt att den dröjer så här många dagar!
Att vi "råkat" lyckats innan vi ens bestämde oss för att försöka bli gravida känns så långt bor, men tanken finns där.
Men jag vågar inte kolla.

Jag tänker att mensen komme rnär den kommer. Det är rätt sjukt att man sitter och väntar på att mensen ska komma. Nu när vi vill bli gravida så borde jag ju vänta på att mensen INTE ska komma!
Men det är väl en försvarsmekanism som ligger och gror bakom hjärnbalken.
"Positivt tänkande nu fröken S!", tänker jag ofta.
När jag fimpar min cigarrett så tänker jag " Dags att bli med barn". då vill jag spy på de där giftpinnarna! Jag vill bränna upp cigarrettpaketet, men samtidigt vågar jag inte.
När jag överväger om jag ska pallra mig bort till gymmet slår jag bort tanken påatt jag inte orkar och tänker
"Ska du ha barn eller?!" då blir det rätt lätt att ta på skorna och gå bort!
 
Dags att sätta fart!
Igår hade jag små kramper i vänstra äggstocken.. vad berodde det på?
Jag har blött blite grann igår och idag. Men inte mer än att det har varit på pappret igen.
Räknas det som mens?
Iså fall ska jag börja kissa på ägglossningstesten imorgon och 5 dagar framåt....
Här sitter jag i vår lägenhet i den mellanstora staden jag bor i....Jag känner mig spänd i magen. Vet inte varför. Jag analyserar och funderar över vad den där lilla stickande känslan i äggstockarna kanske var ett ägg som lossnade. 
Just nu blöder jag ju inte heller... 
 
Jag har övervägt ifall jag ska kissa i muggen och doppa ner ÄLTet och se,. men tänker att det är lika bra att vänta och börja på riktigt när mensen kommer. 
Min man har läst på om ÄLTen ordentligt. Lite mer än vad jag själv har gjort faktiskt. 
 
Jag är rädd, överväldigad... jag har en skräckblandad förtjusning.
Jagär rädd för att det kommer ta en fruktansvärt lång tid att bli gravida. Jag är rädd för att ev få veta att jag kanske inte kan bli gravid. Jag är rädd för att släppa känslorna lös och blir för hoppfull och ivrig.
Jag är överväldigad över att vi har bestämt oss, äntligen har vi bestämt oss för att försöka bli med barn!
 
Jag hoppas och tror att min livsstil kommer att förbättras när vi sätter igång med kisseriet och försökandet. Att jag kommer att ta hand om min kropp, gå ner några kilon, träna bättre och äta bättre.
Alkohol brukar vi ungefär 4 gånger om året. Jag blir aldirg mer än salongsberusad och min man får sig en fylla endast när han umgås med sina gamla vänner när de har herrmiddagar, vilket är ungefär 4 gånger om året.
Men sen har vi tobaksbrukandet. Han snusar och jag röker. Jag har börjat trappa ner på cigaretterna, men hoppas på att bli fri från nikotinet om två månader max. 
Jag har besätmt mig för att inte stressa fram en livsstilsförändring. Det är inte värt det. Det sätter större stress och press vlket känns som att det ger ett resultat på att misslyckas mycket lättare. 
Detsamma gäller med vikten. jag vet att jag behöver tappa några kilon och mitt mål är att tappa 1-2 kg i månaden. 
Hittills har jag lyckats. Så jag hoppas att det fortsätter åt rätt håll. 
 
 
Jag har alltid på något vis vetat att jag vill bli mamma, ända sedan jag var liten.

Jag är adopterad, jag har aldrig varit lik någon till utseendet i min familj och släkt. 
Jag har aldrig känt mig utsött från samhället, men jag har alltid haft en längtan till att likna någon som har samma blod som mig. 
I fem år har jag och min sambo levt tillsammans och ämnet barn och föräldraskap har varit på tal i fyra av dessa åren på ett eller annat sätt. 

För ungefär ett år sedan fick jag veta att jag lider av menorragi (http://www.underlivet.nu/sjukdomar/rikliga-blodningar-menorragi). När vi var hos min gynekolog så fanns inte den starka vilja att bli föräldrar, så det ämnet i samband med menorragi togs aldrig upp. Jag har problem med mina gulkroppshormon. 
Jag blöder nästintill jämt och ständigt, men efter nästan två års okontrollerat blödande så har jag lärt mig att leva med det och ta det för vad det är. 
Läkaren rådde mig att börja äta p-piller. Jag slutade med mina mini-piller för 3 år sedan, för att jag inte ville proppa kroppen full av saker som inte finns medfött. Så efter några veckors överväganden så tackade jag nej till p-pillren. Delvis för att jag inte ville börja med att tanka kroppen med pillren och för att jag inte vet mina arvsanlag, jag vet inte om mina biologiska föräldrar drabbats av blodproppar eller ej. Jag vågade inte chansa. 
Men min undran är hur detta skulle påvera en graviditet....?
Då vi inte har skyddat oss på flera år och nyligen (6 månader sedan) börjat med att slutföra samlaget i mig, så känns det som att det skulle kunna bli såvrt. Vi hör inte till aktegorin av par som blir gravida bara med ett fingerknäpp. Eftersom min mens är så utdragen så vet jag inte riktigt när jag har min ägglossning. 

Dock har vi varit fullt medvetna om att vi kanske av en slump kanske skulle bli gravida, men vi har sagt att det som sker, det får ske. Vi var ändå inte helt ofrämmande för att bli gravida. Men ingenting som vi främjade eller försökte att bli med  hjälp av ägglossningstester och liknande hjälpmedel. 
Vi har pratat mycket och länge om att vi i framtiden vill ha barn och vi har skojat om vårt föräldraskap, skapat scenarion om hur vår familj ska se ut, hur barnen kommer se ut och vem dom kommer efterlikna.

I tisdags, den 15e januari - 2013, tog vi beslutet att vi ska försöka bli med barn.


Eftersom vi inte har "råkat/lyckats" pricka in rätt dag de senaste 6 månaderna så besätmde vi oss för att vi ska använda oss av ägglossningstest för att veta när jag har min ägglossning och ge oss en större chans att bli gravida. Vi satte oss framför datorn och klickade hem 35 st ägglossningstest-ÄLT.
Dessa ägglossningstest kom på posten igår. Det var lite pirrigt att hålla paketet i handen och veta att innehållet är ett hjälpande verktyg för att få vår önskan uppfylld.
 
Varför vi inte har bestämt oss tidigare är personligt, men det känns som "rätt" tid för att börja jobba på att bli en familj.