attlangta.blogg.se

Här sitter jag i vår lägenhet i den mellanstora staden jag bor i....Jag känner mig spänd i magen. Vet inte varför. Jag analyserar och funderar över vad den där lilla stickande känslan i äggstockarna kanske var ett ägg som lossnade. 

Just nu blöder jag ju inte heller... 

 

Jag har övervägt ifall jag ska kissa i muggen och doppa ner ÄLTet och se,. men tänker att det är lika bra att vänta och börja på riktigt när mensen kommer. 

Min man har läst på om ÄLTen ordentligt. Lite mer än vad jag själv har gjort faktiskt. 

 

Jag är rädd, överväldigad... jag har en skräckblandad förtjusning.

Jagär rädd för att det kommer ta en fruktansvärt lång tid att bli gravida. Jag är rädd för att ev få veta att jag kanske inte kan bli gravid. Jag är rädd för att släppa känslorna lös och blir för hoppfull och ivrig.

Jag är överväldigad över att vi har bestämt oss, äntligen har vi bestämt oss för att försöka bli med barn!

 

Jag hoppas och tror att min livsstil kommer att förbättras när vi sätter igång med kisseriet och försökandet. Att jag kommer att ta hand om min kropp, gå ner några kilon, träna bättre och äta bättre.

Alkohol brukar vi ungefär 4 gånger om året. Jag blir aldirg mer än salongsberusad och min man får sig en fylla endast när han umgås med sina gamla vänner när de har herrmiddagar, vilket är ungefär 4 gånger om året.

Men sen har vi tobaksbrukandet. Han snusar och jag röker. Jag har börjat trappa ner på cigaretterna, men hoppas på att bli fri från nikotinet om två månader max. 

Jag har besätmt mig för att inte stressa fram en livsstilsförändring. Det är inte värt det. Det sätter större stress och press vlket känns som att det ger ett resultat på att misslyckas mycket lättare. 
Detsamma gäller med vikten. jag vet att jag behöver tappa några kilon och mitt mål är att tappa 1-2 kg i månaden. 

Hittills har jag lyckats. Så jag hoppas att det fortsätter åt rätt håll.