de tre sista dagarna har jag rökt sammanlagt 1 cigarett om dagen.. ikväll drog jag till och med bara munbloss. jag är på god väg! jag äter visserligen men det tränar jag ju bort nu när jag kommit igång igen.
Jag är stolt över mig själv!

samtidigt blir jag rädd och nervös... vänner som undrar varför jag slutat.. fast mina närmaste vänner som röker vill också sluta just för hälsans skull så det är ibga konstigheter där. men de på jobbet... de kommer säkert fråga. så ska jag stå där och "försvara" mig? för frågan om graviditet kommer säkert komma upp!
ska en skratta och säga nej herregud, vi planerar inga barn än på länge- och ljuga än en gång. eller ska man säga som det är- nej jag har slutat delvis för den allmäna hälsan och för att öka chansern för att bli gravid!

det känns så mycket enklare att bara skratta och klappa sig på magen och säga: "det kanske ser ut så, men så är det inte". ja det får jag köra på. det är ju sanning samtidigt som en slipper alla förklaringar.

förklara får jag ändå jämt göra när folk undrar om barn när min man är så mycket äldre än mig.

ne..dags att luta huvudet mot kudden och tacka för idag! god natt!
Jag ska inte ha min mens än...men ligger och nästan halvt gråter av smärtor från nedre delen av magen..känns som mensvärk fast mer ondare och krampigare. 
 
Käre barn vill bara att det ska gå över...
 
Jag har kommit igång och träna igen.
Igår tränade jag två timmar och det känns skönt att va tillbaka.  Varenda svettdroppe som rinner nerför pannan skavara ett steg närmre en sundare hälsa! 
 
Rökningen är på gång att avta...jag röker än mindre nu än vad jag tidigare gjort. 
Jag tänker att "då får jag väl äta då". Jag har kommit igång ordentligt nu så om jag tycker i mig en extra mugg yoghurt så får jag väl göra det då. Eller frukt eller nötter. Kag har i alla fall bestämt mig för att jag inte ska trycka i mog någpt synligt socker som alternativ för nikotinet. Där med basta! 
Dessutom kanske jag kommer igågn med mellanmålen igendå! Jag ska under 80 sträcket!!!! 
 
Inte är det kkanske konstigt om vi inte blir gravida. Min kropp jobbar väl järnet för att ens orka producera något hormon över huvudttaget och orka med sig själv.  
Visserligen så är min vikt inte bara fett... jag har lika muskliga ben och vader som en hockeyspelare... 
En boende på jobbet kollade på mina vader och sa "dom vaderna skulle man kunna slå sönder en kaffebryggare med, ja jösses". Jag kunde inte annat än skratta!
Efter en månads uppehåll av sex så tog vi igen det igår...eller iförrigår var det förresten. .. där låg jag med höfterna upp i vädret och hejade på de små rackarna i min tysthet...

Lina, ta inte detta fel nu...men jag skrattade och tänkte på dig..eller din kommentar rättare sagt. för jag föreställde mig hur jag stod på händer mot väggen och bad min man hålla i mina ben och dunka mig på fötterna :D

------------

ändå är jah nästan, nästan säker på att jag inte kan bli gravid.. under hela september hade vi sex, förutom när jag hade mens, så det borde ha tagit sig.. men likt förbaskat fick jag ju ändå min mens för två veckor sen.

det finns de par som inte kan bli gravida. att man liksom inte är synkade med varandra.men skulle båda två ligga med en annan så kan man bli förälder.det är konstigt och ganska hemskt egentligen.


tanken om adoption smyger sig på allt oftare nu för tiden känner jag.
...hur lång tid det ska ta...
...hur mycket tålamod som krävs...
...hur många besvikelser som krävs...
...hur mycket man ska lära sig om sig själv...
 
 
...oomvi kommer ge upp...
idag har jag varit på tjejfika efter jobbet. kom senare då slutade 16 och vi skulle ses 14. möts av 4 barn i dörren stapplandes och 3 barn sitter i soffan varav ett gråter.
kramar om alla vännerna som jag för den delen inte sett på länge...vissa av dem...som jag faktiskt med flit tagit avstånd från då de varit gravida och sååå lyckligaaaa! självklart underbart att ses och träffa deras barn!

Barnen var trötta...det märktes...en efter en började gråta och klänga på mammorna.. jag tog ena bebisen och vaggade henne till sömns.. på nåt jävla vis så frågar jag hur jag ska hålla och om hon verkligen kan ligga så för det borde göra ont i lillans nacke. varför frågar jag ens sånt. jag vet hur man håller en bebis jag vet att de får luft trots att de ligger med hela ansiktet ingosade i halsen på mig och jag vet att lillan visst kan ligga så utan att få ont i nacken!
-för att dölja att jag snappat upp alla håll och bära tips pch spanat in alla mammor i smyg som man sett i flera år! för att inte verka desperat!!!!!

efter 2 timmar flydde jag. jag sa hej då och satte mig i bilen och önskade att jag också hade ett barn som sprang runt bland oss alla. att min vän sa till mitt barn att klappa det andra barnet snällt och va försiktig och se mina vänner leka med mitt barn!

jag åkte hem till mamma...
God morgon! Jag vaknade kl 4.45 när min gubbe skulle vakna. och självklart har jag svårt att somna om... så tänker jag "ja det är väl inte svårt att va vaken med en bebis tidigt på mornarna?!" Men så kommer jag på mig själv..."kanske inte varjeee dag, förresten...!"
 
Undrar hur det är.... att gå upp mitt i natten och tidigt på morgonen för att mata sin hungriga bebis. När man är trött så inni norden men man vet att man måste gå upp. 
Det är ju inte som att ligga kissenödig och sttunta i att gå upp och somna om direkt...!
Ibland när mensen tar slut efter bara några dagar, kortare än vanligt alltså, så funderar jag ofta på två orsaker:

*"jag har blodat så mycket så det finns ingenting kvar att blöda."

*"man kan ju blöda som vanligt i början av graviditeten...tänk om...!"

Den andra tanken slås bort lika fort då jag kommer på att mensen säkert kommer om en dag igen.
Oj oj oj... så många vänner som har fått barn i somras... en hel drös! Antingen deras första eller andra barn. 
Själv försöker jag intala mig själv att jag just nu ligger på fördel genom att iaktta föräldraskapet mer än någonsin!  Jag har svårt att inte tycka saker om hur  endel föräldrar uppfostrar sitt eller sina barn... och jag tänker varjr gång "så där ska inte jag göra, åh smart så ska jag göra". Men det är ju som att kasta sten i glashus! Jag veeeeet inte hur jag kommer bli när/om jag blir förälder! Jag kanske blir exakt likadan som föräldrarna jag anmärker på. Men ser ändå en födel med att se vad som KAN hända om jag gör si och så. 
 
Jaa.. jag försöker va positiv trots att det känns som om man är ensammast i världen om detta så vet jag att vi inte är det. Men att hela tiden omedvetet räkna med att man kommer bli förälder ger mig hopp, samtidigt som jag fortfarande förnekar för endel vänner att vi vill ha barn. Herregud! Jag ljuger för både mig själv och för mina vänner. .. på grund av vaddå? Skam? Rädsla? 
 
Allt är som en enda gröt i huvudet på mig!
 
 
Hej!

Jag ber om ursäkt för att jag inte har bloggat ALLS på flera månader! Men det har kommit saker emellan, dock ingen bebis.
Vi har varit ute och rest en hel del för sparade pengar. Både inrikes och utrikes och det har varit så skönt att ha varit iväg!

Vad har ni haft för er?