Bebisprat

0kommentarer

ja.... det är det som oftast slinker in mellan meningarna när man umgås med vännerna. Självklart ska de får berätta och prata om sina älskade barn, men ibland vill jag bara ställa mig och skrika:
"Kan vi prata om någonting annat för en gång skull?!!!!"
speciellt så dyker den tanken och känslan upp när man är och fikar med vänner och man är den enda osm faktiskt inte har barn. 
Det handlar inte om att jag inte glädjs åt att lille Evert gick sina första 4 steg själv eller att lilla Lisa har börjat äta vanlig mat.. det handlar om att jag själv har ingenting att komma med, jag själv har inget att berätta om vad mitt barn har gjort för framsteg-efersom jag inga barn har, och det handlar om att det finns annat i livet som vardagen och helgen består av än just barnen (även om det kanske inte känns så för föräldrarna).  sen handlar det ju självklart om att den där längtan triggas upp ännu mer och jag kommer på mig själv nästan börja gråta.
Det är vid sånna tillfällen jag känner att jag visst verkligen vill ha barn och att jag är dum som bara ljuger för mig själv när jag tänker att jaga inte alls vill ha barn.
Det handlar även om att jag INTE vill veta allting om hur och när och vad och varför barn gör som dom gör och allt det där. Undrar jag så frågar jag... men jag vill inte sitta och lyssna på det i de 2 timmar vi sitter och fikar och inte ens bli frågad hur allting är med mig eller hur det går med utbildningen, eller vad jag har för planer i höst. Allting ska självklart inte heller handla om mig, men jag önskar att i alla fall 5 minuter av de 2 timmarna kunde göra det. 
 
Jag vet förra året, när jag skulle träffa 3 vänner som jag inte hade träffat på länge... vi skulle ses hos en av dem. jag kom dit sist... 2 av dem hade redan barn och den tredje försökte få barn... det enda som det pratades om var om BARNEN! inte vad någon hade jaft för sig under de 6 månaderna som vi inte setts, eller liknande. allting handlade om vilken blöja som va bästa och vilken barnkollektion från lindex som va ny. 
Självklart vill jag veta hru barnen mår och lite allmänt.. men jag vill ju även veta om själva personerna-mina vänner. 
Jag ville bara därifrån efter 1.5 timme. Efteråt tackade jag nej för att ses och det dröjde nog någon månad eller två tills vi sågs igen.  Jag var så trött på allt barnprat.
 
Även om jag själv önskade barn redan då så va i alla fall mitt syfte att  höra hur det var med mina vänner. 
Nu tycker säkert någon av er läsare att jag är jätteelak och inte alls har någon förståelse och att jag antagligen själv kommer sitta och tjata barn om jag själv får barn. 
Jag kanske är elak, jag vet inte. men jag vet att jag i alla fall vill veta mer om mina vänner än om vilken färg deras barn har på bajset. Jag förstår att barnen är deras liv. och jag förstår att det är barnen som är deras huvudsyssla och allt det där.. men hade jag själv haft barn så hade jag i alla fall anpassat mig och kanske inte låtit all tid ta upp för att prata barn när 2 av oss inte har barn. Ses man och fikar med bara mammor kanske det iinte är så konstigt att det blir bara barnprat, men när det är folk som är med som inte har barn (som man för den delen inte  vet om de vill eller kan få barn) så skulle jag inte låtit dem sitta och lyssna på mitt prat om barnen. 
 
Förlåt om jag gjort någon upprörd.

Kommentera

Publiceras ej