Jag skrev precis ett inlägg om att jag varit på apoteket och köpt solkräm och att det verkligen är så fint i sverige så här års då det börjar blomma till ordentligt.

jag skrev även att det var längesedan jag var inne och skrev någonting..ingenting nytt har hänt. Vågen står still vilket är skönt så den inte ökar!
har nu mått illa varje kväll i några dagar... ungefär 4 kvällar tillbaka. igår så pass att jag fick springa på toan och stoppa huvudet i toastolen. hade min mens över nyår, så gravid är jag nog inte.
men jag är pms:ig och jag mår jätteilla...
Trodde först att jag kanske åkt på magsjuka.. men det har jag aldrig haft någon gång i hela mitt liv och ddssutom hade jag väl bara mått illa ett dygn? jag är ju inte kass i magen heller...


blääää
gäddhäng 33.5
byst 121
under byst 102
midja 102
på naveln 113
lår 63
jag har mätt måtten idag igen... jag borde inte göra det så tätt för ifall det står stilla så blir jag besviken men minskar jag i måtten på korta mellanrum så blir jag taggad!
gäddhäng 32.5
byst 122
under byst 100
midja 104
runt naveln 112
innelår 62
det händer grejer! på mindre än en vecka! så nu kör jag vidare!
jaaa.. på veckodagarna funkar maten hur bra som helst. men när helgen kommer så funkar det mindre bra. som exempelvis denna helgen. . bara för att jag tränat 3x1.5 h träning på gymmet denna vecka, plus kört plankan 4 dagar, ett pyttelitet extra rygg och mag pass hemma och ett 45 minuters pass med gymbollen och hantlar här hemma (fick dessutom med maken på plankutmaningen och 45 min passet hemma), så tillåter jag mig att äta gott på helgen. vilket är totalt onödigt eftersom jag ändå känner missnöje och uppsvälldhet när jag svalt min sista tugga av chokladen eller godiset. jag måste få in eller fördela träningen mer känner jag. delvis har jag längtat till gymmet nu i helgen och sen håller träningen sockersuget borta.

imorgon är det äntligen måndag... hoppas nästan på att intr få jobba imorgon så jag kan gå till gymmet och svettas!
såg nu att jag skrev fel mått för bysten i förra inlägget.

byst 125 ska det vara!
Byst 122
Under byst 102
Innelår, där som störst 66
Över naveln 114
Överarm/gäddhäng 34
Midja 102

i morses/förmiddags körde jag mitt tredje gympass denna veckan. skönt att i alla fall veta att jag har varit där 3 dagar. tänkte jag kunde simma imorgon. det var längesedan jag gjorde det!
jag mätte mig under bysten idag för att jag väntar på ett klädpaket med lite smått och gott... jag har minskat 3 cm sedan i måndags. det känns otroligt bra!
så nu ligger jag på 102 cm runt där! behöver ta fler mått! lår, mage (över naveln), midja, byst, armar.
jag tänkte att jag kanske kunde föra någon slags dagbok över måtten här i bloggen för att ha lite koll på vad som händer. även om jag ökar i omkrets alltså.
Ska gå och hämta mitt paket, sen ska jag måtta mig och skriva ner här!
Jag har inte kunnat träna eller jobba på tre veckor på grund av olika anledningar...och jag känner det!!!! jag känner mig klen och alldeles förslappad!

idag kunde jag gå och träna. så i förmiddags spenderade jag 1.5 timme på gymmet. jag behöver naturligtvis stärka mina muskler men funderar på om jag kanske ska köra på mycket kondition/lite styrka...?

jag behöver gå ner i vikt...jag behöver tappa kilon mer än vad jag behöver stärka musklerna. just nu är jag så tung så jag tror att om jag kör crosstrainer, spinningcykel och inervaller på löpbandet kommer sätta fart på fettförbränningen väldigt mycket.

idag gick jag på bandet 20 min, spinningc. 5 min och crosstrainer 5 min som uppvärming. svetten rann och rann... första gången jag aktiverar mig så "mycket" på tre veckor. sen körde jag gymbollen, mage, rygg, bröst, axlar och ben. avslutade med intervaller på löpbandet 15 min. svetten sprutade när jag körde intervaller ocj jag tänker att ju mer jag svettas desto mer fett förbränner jag! mitt träningssällskap behövde åka hem så jag avslutade samtidigt men kände att jag hade kunnat och behövt köra intervaller ytterligare 15-30 min.
men sen tänkte jag att jag inte behövde köra slut på kroppen allt för mycket nu i början, jag ska ju köra imorgon också. får se hur det känns i benen :)

men tänkte främst köra intervaller imorgon och bara pausa med att köra styrkeövningar och sen upp på löpbandet igen.

sen maten... ja käre barn. den behöver jag absolut skärpa mig med nu när jag inte är hemma sängliggandes.
jag slängde ihop köttfärssås igår kväll som jag bara kunde värma på när jag kom hem från gymmet. man ska äta något varmt mål direkt när man har tränat. .då omvandlas fettet som bränts, men inte hunnit omvandlas, till energi som mär man tränar. det där med att äta en frukt efter fysik aktivitet är en ren skröna. kroppen vill inte ha socker, utan proteiner och kolhydrater för att kunna reparera musklerna igen. det blir ju som "små sår" när muskeln belastas.

funderar även på att köra mer GI-kost nu... men potatis i alla dess former är ju så gott.
men min morot är att jag har bestälkt två nya bikniöverdelar som ska användas nästa vår när vi åker utomlands! min svägerska har gått ner nästan 3 storlekar i kläder så jag vill inte behöva skyla mig på stranden!

Hej!
nu var det ett tag sedan sist. det går verkligen i perioder det här bloggandet!

Igår fick jag mensen... det är lustigt hur det kan vara både befriande och ändå inte befriande alls.
När mensen är sen så tänker jag automatiskt, vilket jag kan tänka mig att många i samma sits tänker, att TÄNK OM?!
jag går och letar efter symptom och sen kan jag till och med dubbelkolla synptomen på google. "symptom gravid".
-jaaa... jo... brösten ömmar mer än vanligt, huvudvärk, bröstvårtorna är ovanligt ömma, lite svullen strax under magen...jaaa... det kan nog va så!

går och hoppas men har ändå i bakhuvudet att gravidsymptomen är såååå lika menssymptomen!
-hmm...undrar vilket det är...?
automatiskt låter jag bli cigaretterna.
går på spänn hela dagarna och undrar vilket det är. växer magen lite lite varje dag kanske?

några dagar senare kommer mensen... så står jag där med en cigg i käften och känner mig både dum och besviken samtidigt som jag känner en befrielse från att slippa gå och undra och hoppas.

igår berättade lin nära vän att hon ev kanske kan ha gått ett missfall.
känslor bubblade upp och hel kroppen gick på högvarv... jag minns... jag minns den där dagen när jag var själv hemma för min man (då endast pojkvän) var på affärsresa och skulle komma hem två veckor senare. vi hade varit tillsammans endast några månader. jag fick ont i magen, ont i ryggen och jag slutade aldrig blöda efter jag blödde ut en grå/brun liten klump.

jag gick aldrig och kollade upp detta sen... då, just då, va jag inte säker och jag ville förneka allting...men idag vet jag ju..
jag straffar mig själv i vetskapen om att vi kunde haft ett barn på 4 år.. straffar mig för att jag borde gått och kollat mig efteråt... tänk om det är därför vi inte kan.... det finns ju dom som är större än mig som fått barn. ..vikten kansle inte alls är mitt problem utan snarare att jag skulle kollat mig om jag behövt skrapa eller liknande!

hur dum får man va?!
de tre sista dagarna har jag rökt sammanlagt 1 cigarett om dagen.. ikväll drog jag till och med bara munbloss. jag är på god väg! jag äter visserligen men det tränar jag ju bort nu när jag kommit igång igen.
Jag är stolt över mig själv!

samtidigt blir jag rädd och nervös... vänner som undrar varför jag slutat.. fast mina närmaste vänner som röker vill också sluta just för hälsans skull så det är ibga konstigheter där. men de på jobbet... de kommer säkert fråga. så ska jag stå där och "försvara" mig? för frågan om graviditet kommer säkert komma upp!
ska en skratta och säga nej herregud, vi planerar inga barn än på länge- och ljuga än en gång. eller ska man säga som det är- nej jag har slutat delvis för den allmäna hälsan och för att öka chansern för att bli gravid!

det känns så mycket enklare att bara skratta och klappa sig på magen och säga: "det kanske ser ut så, men så är det inte". ja det får jag köra på. det är ju sanning samtidigt som en slipper alla förklaringar.

förklara får jag ändå jämt göra när folk undrar om barn när min man är så mycket äldre än mig.

ne..dags att luta huvudet mot kudden och tacka för idag! god natt!
Jag ska inte ha min mens än...men ligger och nästan halvt gråter av smärtor från nedre delen av magen..känns som mensvärk fast mer ondare och krampigare. 
 
Käre barn vill bara att det ska gå över...
 
Jag har kommit igång och träna igen.
Igår tränade jag två timmar och det känns skönt att va tillbaka.  Varenda svettdroppe som rinner nerför pannan skavara ett steg närmre en sundare hälsa! 
 
Rökningen är på gång att avta...jag röker än mindre nu än vad jag tidigare gjort. 
Jag tänker att "då får jag väl äta då". Jag har kommit igång ordentligt nu så om jag tycker i mig en extra mugg yoghurt så får jag väl göra det då. Eller frukt eller nötter. Kag har i alla fall bestämt mig för att jag inte ska trycka i mog någpt synligt socker som alternativ för nikotinet. Där med basta! 
Dessutom kanske jag kommer igågn med mellanmålen igendå! Jag ska under 80 sträcket!!!! 
 
Inte är det kkanske konstigt om vi inte blir gravida. Min kropp jobbar väl järnet för att ens orka producera något hormon över huvudttaget och orka med sig själv.  
Visserligen så är min vikt inte bara fett... jag har lika muskliga ben och vader som en hockeyspelare... 
En boende på jobbet kollade på mina vader och sa "dom vaderna skulle man kunna slå sönder en kaffebryggare med, ja jösses". Jag kunde inte annat än skratta!
Efter en månads uppehåll av sex så tog vi igen det igår...eller iförrigår var det förresten. .. där låg jag med höfterna upp i vädret och hejade på de små rackarna i min tysthet...

Lina, ta inte detta fel nu...men jag skrattade och tänkte på dig..eller din kommentar rättare sagt. för jag föreställde mig hur jag stod på händer mot väggen och bad min man hålla i mina ben och dunka mig på fötterna :D

------------

ändå är jah nästan, nästan säker på att jag inte kan bli gravid.. under hela september hade vi sex, förutom när jag hade mens, så det borde ha tagit sig.. men likt förbaskat fick jag ju ändå min mens för två veckor sen.

det finns de par som inte kan bli gravida. att man liksom inte är synkade med varandra.men skulle båda två ligga med en annan så kan man bli förälder.det är konstigt och ganska hemskt egentligen.


tanken om adoption smyger sig på allt oftare nu för tiden känner jag.
...hur lång tid det ska ta...
...hur mycket tålamod som krävs...
...hur många besvikelser som krävs...
...hur mycket man ska lära sig om sig själv...
 
 
...oomvi kommer ge upp...
idag har jag varit på tjejfika efter jobbet. kom senare då slutade 16 och vi skulle ses 14. möts av 4 barn i dörren stapplandes och 3 barn sitter i soffan varav ett gråter.
kramar om alla vännerna som jag för den delen inte sett på länge...vissa av dem...som jag faktiskt med flit tagit avstånd från då de varit gravida och sååå lyckligaaaa! självklart underbart att ses och träffa deras barn!

Barnen var trötta...det märktes...en efter en började gråta och klänga på mammorna.. jag tog ena bebisen och vaggade henne till sömns.. på nåt jävla vis så frågar jag hur jag ska hålla och om hon verkligen kan ligga så för det borde göra ont i lillans nacke. varför frågar jag ens sånt. jag vet hur man håller en bebis jag vet att de får luft trots att de ligger med hela ansiktet ingosade i halsen på mig och jag vet att lillan visst kan ligga så utan att få ont i nacken!
-för att dölja att jag snappat upp alla håll och bära tips pch spanat in alla mammor i smyg som man sett i flera år! för att inte verka desperat!!!!!

efter 2 timmar flydde jag. jag sa hej då och satte mig i bilen och önskade att jag också hade ett barn som sprang runt bland oss alla. att min vän sa till mitt barn att klappa det andra barnet snällt och va försiktig och se mina vänner leka med mitt barn!

jag åkte hem till mamma...
God morgon! Jag vaknade kl 4.45 när min gubbe skulle vakna. och självklart har jag svårt att somna om... så tänker jag "ja det är väl inte svårt att va vaken med en bebis tidigt på mornarna?!" Men så kommer jag på mig själv..."kanske inte varjeee dag, förresten...!"
 
Undrar hur det är.... att gå upp mitt i natten och tidigt på morgonen för att mata sin hungriga bebis. När man är trött så inni norden men man vet att man måste gå upp. 
Det är ju inte som att ligga kissenödig och sttunta i att gå upp och somna om direkt...!
Ibland när mensen tar slut efter bara några dagar, kortare än vanligt alltså, så funderar jag ofta på två orsaker:

*"jag har blodat så mycket så det finns ingenting kvar att blöda."

*"man kan ju blöda som vanligt i början av graviditeten...tänk om...!"

Den andra tanken slås bort lika fort då jag kommer på att mensen säkert kommer om en dag igen.
Oj oj oj... så många vänner som har fått barn i somras... en hel drös! Antingen deras första eller andra barn. 
Själv försöker jag intala mig själv att jag just nu ligger på fördel genom att iaktta föräldraskapet mer än någonsin!  Jag har svårt att inte tycka saker om hur  endel föräldrar uppfostrar sitt eller sina barn... och jag tänker varjr gång "så där ska inte jag göra, åh smart så ska jag göra". Men det är ju som att kasta sten i glashus! Jag veeeeet inte hur jag kommer bli när/om jag blir förälder! Jag kanske blir exakt likadan som föräldrarna jag anmärker på. Men ser ändå en födel med att se vad som KAN hända om jag gör si och så. 
 
Jaa.. jag försöker va positiv trots att det känns som om man är ensammast i världen om detta så vet jag att vi inte är det. Men att hela tiden omedvetet räkna med att man kommer bli förälder ger mig hopp, samtidigt som jag fortfarande förnekar för endel vänner att vi vill ha barn. Herregud! Jag ljuger för både mig själv och för mina vänner. .. på grund av vaddå? Skam? Rädsla? 
 
Allt är som en enda gröt i huvudet på mig!